End of an era

Oj, vad tiden går, och helt plötsligt inser man att man glömt blogga också. Men det händer alla, va?

Lotta, jag lånar din rubrik, för den passar bra här! Här förändras allt, flytt, slut på skola/jobb - allt.

Nu är det slutspurten för pojkvännens uppsats som gäller, inlämning på tisdag och allt skulle vara klart igår. Nu är det finslipning och - det är här jag kommer in - korrekturläsning. Åh, alltså jag är så grymt stolt när jag läser vad den här människan åstadkommer, oberoende av stress och press! Han är bara för duktig. Sen  hamnar han ofta i något slags skrivartrans, och det är då stavfelen hopar sig. Men det ska vi nog åtgärda.
Känner mig som en författarfru typ, när vi ligger i sängen bredvid varandra och läser  utdrag ur samma uppsats!

Och så var det ju sista arbetsdagen i fredags! Kändes så konstigt att säga hejdå till alla mina ungar, och det är ju för gott dessutom. "Kom och hälsa på!" säger barnen, men det är ju lättare sagt än gjort... Mina finaste, finaste kollegor hade samlat ihop till en present till mig, ett gigantiskt vitt paket med sverigesnören. Utanpå satt det fast en fin Sverigeflagga också. Döm om min förvåning - och lycka - när det ligger en Römertopf i paketet! För er som inte vet vad det är så är det alltså en lergryta, som man tillagar hälsosam mat i ugnen med. Det är så lustigt, för några månader sen sa jag till en av mina kollegor att jag hade tittat på en sådan i butiken, och att jag ska köpa en till mig när jag har råd. För några månader sen! Och det här hade hon kommit ihåg, och delat med sig till de andra. Jag blir så glad för sådana människor!

Det höll ju på att bli en riktig gråtfest, så jag hojtade att vi skulle gå ut - för där regnade det, så ingen såg.
Kommer att sakna Fyllingeskolan något enormt!