Stormen Berit

... har lagt sig, men nu tror de att det ska komma en ny pust runt onsdag nångång. SUCK! Mera bilder från gårdagen: Marcus tog sig till Västra stranden med min pocketkamera. Tydligen var det fullt med folk längs strandkanten! Vågorna var hysteriska och när han äntligen kom hem så var han dyngsur.

Årets segaste bloggare

... har äntligen återuppstått! Veckoslutet (och torsdag och fredag, i knooow) har varit riktigt tröga. Jag har spenderat timmar framför tv:n - jag har tur som har en seg pojkvän as well! Så där har vi suttit, och nog kunde det vara värre. På lördagen gjorde jag misstaget att tro att jag orkade cykla till köpcentrumet och handla, och visst gick det ju, men resten av dagen var jag helt slut och mådde illa.
Nåja, men idag är det måndag. Dagen började med trötthet, och ett besök hos min nya hemläkare. Och vill ni höra vilken lyx? Fysioterapeut, psykolog, allt som man kan tänkas behöva finns på vårdcentralen och är till allas förfogande! Min läkare var en ung och trevlig kvinna, som verkligen verkar vilja hjälpa till med alla mina krämpor och mediciner. Så jag har hopp!
Sedan var det jobb, och det visade sig att både barnen och mina kollegor hade saknat mig, så det var superroligt. Lärarna hade upplyst eleverna om vad som hade hänt mig, så barn som jag aldrig hade sett förut kom fram till mig och frågade hur mitt huvud mådde! Artiga små typer. Det var ganska tungt att jobba idag, känner mig liksom ganska omtumlad ännu och nacken/huvudet värker. Men det var skönt att vara tillbaka!
Och som ett extra plus i kanten hade vi två manliga vikarier i skolan, och ååååh vad dom var snygga! Grekiska gudar på en skola? Jag klagar inte!

En liten sjukling

Okej, uppdatering efter gårdagens inlägg. Det visade sig att min skalle inte var riktigt så okej som jag låtsades, och det märkte jag snabbt. På kvällen fick jag världshistoriens huvudvärk ackompanjerat av yrsel och illamående. Jag tvingade i mig lite mat och tog en sömntablett för att få sova, men nej. Låg och vred och vände mig halva natten, och sov ytligt andra halvan. På morgonen kändes det som att mitt huvud var på väg att explodera. Det blev värre hela tiden, likaså illamåendet och yrseln. Efter att ha sjukanmält mig, bestämde jag o mamma att det var dags för en läkare att ta en titt. Så jag o Marcus tog en taxi till akuten, där de lade mig i en säng direkt. Jag fick berätta om mig själv (till varje person på nytt) och fick ett nackskydd. Den såg ganska bekväm ut, men oj så fel jag hade. Efter fyra timmar skulle jag ha kunnat slita den i stycken. Sen var det dags för undersökning x 5, blodprov, blodtryck, magnetröntgen, och lite allmänt skjutsande fram och tillbaka i en sjukhussäng. Gissa om det är skönt när man är yr? När jag försökte sätta mig upp en stund blev jag vänligt anvisad att lägga mig ner igen. Nåja, efter många om och men (och en riktigt uttråkad Marcus), fick jag höra att inget var brutet och det inte var någon fara. Jag har muskelsträckningar i nacken, och har sträckt en magmuskel när jag parerade fallet. En mycket nonchalant läkare uttryckte det såhär "Det kommer att göra om möjligt ännu mera ont i morgon, men det är ingen fara med dig!". Så nu ska jag vila, och hoppas på vackert formade blåmärken.

Saker som är annorlunda i Sveriges sjukhusvärld:

• av någon orsak hälsar de ännu i hand, och presenterar sig alla med förnamn. Endast.
• alla är jättenutteputtegulliga och det är inte långt ifrån att man blir nypt i kinden.
• alla sjukskötare kallas syster. Även männen.
• man får vara 7 dagar borta från jobbet utan läkarintyg (jämfört med våra 1-3 dagar...). Vilket förtroende!
• det finns inga recept på papper, allt finns på datorerna i apoteken.
• det är ingen kö whatsoever i väntrummet! (eller så hade vi bara tur)
• alla anteckningar görs på papper - vilket resulterar i att nästa skötare inte har en aning om vad som är fel på dig.
• man får inte ersättning för taxiresor, hur sjuk man än är.
• skötarna knackar före de kommer in i rummen.

Den här listan skulle antagligen kunna bli längre.

Jobb, jobb och mera jobb

Den här veckan har jag fått en hel bunt extra timmar, likaså de nästföljande två veckorna. Jag börjar känna att jag snart känner de flesta barnen, och de mig, men ändå ploppar det upp något nytt ansikte varje dag.
Rastlekarna går bättre och bättre, nu när jag har fått lite vana i hur det är bäst att gå till väga. En del dagar är barnen bara grälsjuka och då skiter det sig, men de flesta dagarna går det hur bra som helst. Ofta är det samma barn som kommer tillbaka dag efter dag, men nu har det börjat komma lite nya barn, när jag inte mer är ett främmande ansikte i skolan. Sjukt exotisk är jag ju ännu! "Vilket land kommer du ifrån?" är den första frågan de alla ställer, alltså före de ens vet vad jag heter. Idag var det en pojke som jag satt och pratade med en god stund, och plötsligt utbrister han "Alltså det heter inte, inte int´! Du säger fel hela tiden!". Så nu ska jag skärpa mig!
Mina lekar har fått mycket beröm; elevrådet hade talat om mig och skrivit fint om mig i sina anteckningar, och idag sa en flicka "Jag älskar att leka med dig på rasten, för du är så skojig och dina lekar är bäst!" - och hjärtat brister. Sedan hade jag ju glömt att berätta åt mina trogna lekare att jag inte skulle vara där på fredag, och då berättade en pojke på måndagen att de hade stått där och väntat, och sedan blivit helt ledsna när jag inte kom. Lite skrytigt är det här kanske, men jag är glad!

Idag under lekandet fick jag visa tecken på min klumpighet. Vi lekte "sand-datt", typ inte-stöta-marken men med en som försöker fånga de andra, och jag försökte verkligen mitt bästa. Allt sånt är ju lite svårt för en stor vuxen, barnen bara flänger och klänger hur som helst. Där klättrar jag på ett räcke, när jag helt plötsligt tappar fotfästet, fastnar med knävecknen i räcket och faller handlöst bakåt. Tacka GUD att jag hade tjock mössa på mig som dämpade fallet, annars hade det nog varit akuten nästa. Ungarna hopade sig över mig och frågade "Hur gick det?" (artiga är de onekligen). Tog paus en stund och kände efter att huvudet faktiskt satt fast, och sedan var det bara att fortsätta leka. Men nu börjar det verkligen kännas, tror aldrig min skalle har varit så här tung!
Nåja, så nu blir det en lugn kväll, ska försöka komma ihåg att uppdatera oftare!

Tänkvärd tv-reklam

Det finns få tv-reklamer med ett riktigt viktigt budskap, men Arbetsförmedlingen i Sverige har verkligen lyckats. Det finns fler reklamer som rullar på pauserna här, och de är alla lika bra och kloka!
Kolla upp dem, här är ett exempel:

Så bra att verkligen få folk att fundera till lite!

Mitt seriösa jobb

Jag känner mig inte alls hemskt vuxen och seriös när jag sitter och research:ar rastlekar på nätet medan Marcus skriver texter om kvinnor som misshandlas av sina män.

Lördag för mig själv

Igår var vi båda lediga, så vi storhandlade på Ica maxi och gjorde absolut ingenting resten av dagen! Skönt med lite quality-time tillsammans. Idag däremot har jag varit aktiv! Marcus är på Fifa-turnering hela dagen (han säger att det inte är töntigt så då tror jag honom helt enkelt), så jag passade på att shoppa lite och sådär. Cyklade till köpcentrumet en bit ifrån oss, gick lite i butiker och i möbelbutiker. Köpte en sänglampa, Marcus krossade vår förra så det var liksom dags. Och en inne/ute digital termometer, det här vädret här är ju så svårt att förutsäga! Och ibland ser det så skönt och milt ut och så är det isande storm. Ja ja, det fanns ju en enkel lösning!
Sedan var det lunch på mäcken med 70 barnfamiljer som alla ville ha mitt bord, matro! Inne i köptcentrumet var det någotslags handikappsjippo - rullstolsdans, pingis med förbundna ögon och massor liknande.

Nu är det lördagsmys som gäller, film och massor godis!

(... och plötsligt kom Marcus hem, supertidigt, så nu stämmer ju inte riktigt rubriken mer!)

Bloggläsaren i mig

Ni vet när man hittar en ny blogg som man genast fattar tycke för, tills man efter att ha läst i en halvtimme inser att det är någon man känner och verkligen inte alls tycker om? Av någon orsak händer det mig allt oftare.

Skitungar

... skulle jag aldrig kalla barnen på min skola, men gissa vad som hände när jag väntade på bussen efter jobbet? Några ungdomar, typ 14-15 år gamla, kom o ställde sig bredvid mig på busshållplatsen. De hojtade och var jätte högljudda o sådär. Och helt plötsligt så ställer sig en av dem precis bredvid mig, tar fram sin snopp, och börjar kissa! Inte mot mig, herregud, men bortåt. Men ändå! Vem sjutton har uppfostrat dig liksom?

Skrämmande fåglar

(När jag har satt mig själv i blogg-mode, så pruttar jag ur mig inlägg.)

Det finns alltså ett köpcentrum mellan oss och min skola, där jag åker förbi med bussen. Varje eftermiddag ser jag en gigantisk svärm (?)/flock av svarta fåglar som cirklar över det. Ni vet i filmer när en stor svärm bin följer sin ledare precis hur som helst, upp och ner och över och under. Det gör de här fåglarna! Det handlar alltså om kanske 150-200 fåglar, och de följer alla varandra som om det skulle vara koreograferat. De sätter sig i trädtoppar, på glastaket till köpcentrumet, eller så flyger de runt. Och alla, varenda en, följer svärmen. Det är jättefint, men samtidigt otroligt skrämmande.

Min beundrare

Jag har en stalker. Eller det är han ju inte, men en beundrare. Eller någonting. Från första dagarna här, när vi gick in på pizzerian närmast oss, har ägaren hälsat på mig. Och då talar vi alltså inte om att hälsa sådär lite, utan om att lämna de eventuella kunderna stående, rusa fram till fönstret och vifta med armarna och le stort! Costello är söt på alla sätt, en äldre, spinkig och lång man - men lite skumt är det. Pizzerian ligger ju bredvid busshållplatsen så jag går förbi där varenda dag, och där står han och vinkar varenda gång. Nä men kanske han gör så med alla kunder? Det roliga är ju att vi faktiskt bara varit där en gång, för två månader sedan.
Men visst är det roligt att någon uppskattar ens närvaro!

Första frosten

Idag har det varit riktigt förbajskat kallt! Frost längs hela marken som inte ens smalt bort fastän solen sken. Så det är vinter nu då? Ett barn på skolgården sa att hennes fröken hade sagt att året är indelat i tre månader per årstid, så det kan inte vara vinter före i december! Fiffig fröken. ("Fröken", morrr....)
Idag gick lekaktiviteten på gården inte alls lika bra som igår och i förrgår. Jag hade fått en massa beröm av lärare och rektor, men idag ville det sig inte. Alla barnen grälade, och ingen kunde lyssna på lekinstruktioner, plus att någon stal min boll! Jag hade fått låna en fin, röd boll till en lek, som jag lade ifrån mig när vi började leka en annan grej. Och efter en stund så var den puts väck. Sökte genom hela skolgården, men fick höra att bollar är "hård valuta" på den här skolan.
Idag har jag alltså varit i den andra fritidsgruppen, just när jag hade lärt mig namnen i den ena... Fröknarna är så söta och gulliga mot mig! Och barnen likaså! Känner mig riktigt välkommen. Oj, om man skulle bli rik på kramar, så skulle jag o Marcus ha det en hel del lättare. Imorgon blir det jobb igen men sedan är det veckoslut! Nästa vecka och tre veckor framåt kommer jag att jobba lite extra timmar, eftersom det är en som slutar och en som inte hinner börja.
Och snart är det jul! Jag har bokat resan hem, så den 22.12 på kvällen dyker jag upp i Helsingfors, och stannar lite mer än två veckor! Lyx, va?

Ett till inlägg om godis

Jag tycker ju om att berätta om godis (Inlägg om svenskt godis), och nu ska ni få höra lite till. Det beror antagligen på att jag äter så förbannat mycket godis, men jag älskar att testa nya grejer.
När jag och Marcus var i Stockholm på sommaren smakade jag på Anthon Bergs Salmiak-mörkchoko, och älskade den (fast den smakade som när vi hemma blandade krossad tyrkisk peber med chokogegga...) och inte förrän nu har jag hittat den igen! Den är så god, med krossade salmiak och lakrits "korn" i. Mmm.

Senast jag var i butiken hittade jag en helt ny grej! Tyrkisk Peber Volcano heter dom, och fastän jag brukar tåla starka grejer sådär någorlunda - Huh, dehär är starka! De är mjuka (!) med starkt i mitten.
Får spara dem till senare...

Första riktiga arbetsdagen!

Idag var det då dags för den första ordentliga arbetsdagen, börjandes med en timme ledd lek på skolgården för de som var intresserade. Jag hade varit sjukt nervös, för första dagen sätter ganska tydligt tonen, så att säga. Om jag t.ex. bara skulle få ettans flickor med mig så skulle det sedan bli en grej för de yngsta flickorna, och sådär. You get it. Men det gick bra! Vi lekte en lek med fler namn än någon annan lek! Vi kallade det hippa när jag växte upp (finska namnet), här kallas det datt, och i Skåne kallas det pjätt (!). Andra namn är tafatt, tagen och kull. Det är de som jag kan! Det lekte jag med typ tjugo helt blandade barn (yes!) i 45 minuter. Och alltså, min kondition. Efter halva tiden måste jag sätta mig ner mot en trädstam för jag kände hur det susade i huvudet och flimrade framför ögonen. Såhär  I              I   nära att svimma! Men barnen hade roligt och lärarna verkade nöjda; tydligen hade jag råkat få med även några sådana barn som vanligen alltid hamnar utanför, så det var ju ett stort plus. Men så slut jag var! Kände mig som en gamling där jag flåsade och stånkade. När jag gick in efteråt, så visade det sig att det var något fel på skolans värmesystem, så det var bara 16 grader inne. Gissa hur skönt det var för mig som var totalt genomsvettig! Sedan var vi inne en stund, jag fick äta min lunch, och så bar det av ut igen. Den här gången till en lekpark med f-klassen (alltså det som hos oss heter förskola) och ettorna. Det var riktigt roligt, men efter att inte alls ha varit ute på veckoslutet (jag vet...) så var det mycket luft på en dag!
Tycker verkligen om gruppen, och de verkar tycka om mig, men det är en grej jag har lite svårt med. De två unga, sportiga männen som jag jobbar med, lika som den 100kg 60-åringen kallas, precis som jag, för fröken. Och de tycker det är helt okej. Det är visst bara jag som inte känner mig helt som en fröken!

En helt annan lite rolig grej! Utanför vårt grannhus står det att det bor någon där som heter Pohjantäti. Säkert en stackars gammal finsk kvinna som inte vågat påpeka att de stavat fel! Tycker det är lite sött.
Men det här var alltså inte det minsta roligt om man inte förstår finska.

Lördag med god mat!

Idag har vi haft en riktigt typisk slö-lördag! (eller slördag, höhö) Jag har inte varit ute alls, och jag har inte gjort någonting annat än att slappa och fixa här hos oss; diskat, tvättat, städat, lagat mat, osv. Jag lagade en supergod middag åt oss (jo, det är okej att säga det själv) - lax, bladspenat och ärter i en krämig sås av creme fraiche. Det åt vi tillsammans med pasta, och det var faktiskt riktigt gott; jag som inte ens brukar njuta hemskt mycket av lax! Det såg inte så fint ut, så därför blev det ingen bild, men kanske ni kan tänka er.
Det här kanske man däremot inte får säga själv, men jag är så stolt över mig själv! På bara två månader har jag börjat klara av att laga riktigt goda maträtter. Före det var det fiskpinnar på smörgås som gällde, haha!
Ha en fin kväll, här ska det ses på film och ätas chips! Puss!

Fredagskväll och ingen shopping

Andra bekantningsdagen på nya jobbet gick bra dne också, det var mycket att tänka på och massor nya ansikten. Tyckte jag hade lärt mig namnen på en del av barnen i det första eftiset, och nu var det då alltså minst lika många till. Varav några med specialbehov, fick jag snabbt veta. Men det har jag ju lite vana med redan så det ska nog gå. I den andra gruppen var det två starka, unga män, vilket känns ganska skönt ifall något av barnen blir fysiskt.
Idag har jag varit ledig, och satsat på mig själv! Jag sa att jag skulle belöna mig själv med någonting fint, nu när jag har fått ett jobb, och fick betalt för Norge-grejen - men någonting konstigt hände. Jag köpte lite grejer som jag behövde, några basic toppar och sådär, men ville hitta någonting fint till mig själv. Det lyckades inte! Jag har varit fattig så länge så jag har glömt hur man gör. Jag testade några grejer, men jag har blivit så otroligt kritisk, så jag ser ett pyttelitet fel och så duger de inte. Så jag kom hem utan att ha hittat något.
Men så handlade jag mat, korreturläste Marcus skoltext (vilket tog ett år ungefär), och lagade en god middag åt mig själv! Och så kändes allt bra igen. Nytt försök nästa vecka!
Nu blir det Postkodmiljonären och sedan Idol, som jag har missat i många veckor nu, så det ska bli spännande! Godkväll, mina vänner <3

Bekantningdag på nya jobbet

Idag har jag spenderat fem timmar på en av de två "fritids" där jag ska jobba, det här var alltså det ställe där jag ska jobba onsdagar och torsdagar. Det var en stor dagisbyggnad med en dagisgrupp, en förskoleklass, och två klasser (blandade 1-3:or). Systemet är helt annorlunda än hemma! Där går de alltså i skolan i sina klassrum med sina egna lärare, förskoleklassen likaså, och efter det så kommer de till fritids, som är i samma lokaler. Okej, lyssna på det här: 53 barn och tre vuxna, gissa om de var glada över mig då? De var alla supertrevliga och tog emot mig bra, så det ska bli skojigt! Barnen var sjukt nyfikna på mig och kunde inte förstå varför jag sa att jag var från Finland, men ändå inte talade finska! Så konstigt, eller hur? Så hela dagen var -"Vad heter hej på ditt språk?" (tydligen funkade inte "hej" som svar), och -"Jag har sett i tv att Finland alltid förlorar mot Sverige" och liknande.
Faktum är att det första något av barnen sa till mig var -"Värst vad du var lång!" och så kallade han mig långhals resten av dagen. Jag vet inte hur många som kommenterade min längd, är folk liksom kortare i Sverige eller vadå?
Det var hemskt många av barnen som var utländska, och jag fick öva hela dagen på att uttala deras namn. Skulle annars skriva några exempel, men jag och Marcus kan inte riktigt komma fram till hur långt min tystnadsplikt sträcker sig.
Så imorgon är det det andra fritids som gäller, och femtio nya barn att lära sig namnen på!

Men jag är fortfarande så urlycklig över att jag har fått ett jobb, så allt känns som en enda stor lottovinst.

Arbetsintervju igen

Idag var jag på en arbetsintervju, ett jobb som jag sökte för en ganska lång tid sedan. Jag blev förvånad när de ringde före jag åkte till Norge, och bestört när datumet de föreslog inte passade eftersom jag skulle vara borta då. Jag sa att jag jättegärna kommer ett annat datum och hon lovade höra av sig, om det passade för rektorn någon annan gång. Sedan hörde jag ingenting, och gav upp hoppet. Men när jag var i Norge ringde rektorn och förslog att vi skulle träffas idag, måndag.
Jag kom dit, och skolan var superstor och modern. Den är ungefär 2 km från oss, med ett köpcentrum och ett industriområde emellan.
Rektorn var ung och jättetrevlig. Vi talade en stund, hon berättade om tjänsten och jag sa helt sonika att jag tycker det låter som en perfekt tjänst för mig. Då säger hon: -"Jag är beredd att ge dig tjänsten här och nu om du vill ha den."
GGAAAHH! JAG FICK ETT JOBB!
Och inte bara vilket jobb som helst, utan ett jobb som är helt perfekt, helt skräddarsytt, efter mig. Jag ska jobba på eftis fyra dagar i veckan 12.30-16; två dagar i en grupp och två i en annan, för att de ska kunna få lite avlastning och lite mer koll i gruppen och sådär.
Före det ska jag måndag-torsdag vara "skolvärd" en timme ute på lunchrasten; en helt ny befattning som rektorn har "kommit på". Tanken är att det ska finnas en vuxen ute på gården som ordnar aktiviteter för barnen och drar igång lekar. Mest är det för att undvika bråk, det finns så många barn nuförtiden som inte mera vet hur man leker (-skrämmande, men så är det!). Sedan kommer jag att ha två timmar planeringstid per vecka, men den får jag ta hemma om jag vill, härligt! Lättare att planera ensam i tysthet tycker jag. Blir ju att kolla upp en massa lekar. Det ska ju vara sånt som man kan hålla på med en timme ungefär, och som lockar så många som möjligt i olika ålder och av olika kön. Så det är liksom en 50% tjänst, med fredagen helt ledig.
Jag är urlycklig, jag svävar på moln, jag har en sådan adrenalinkick som inte vill ta slut! LYCKA!

Typ enda bilden jag hittade. Men stort är det! Bara 450 barn dock, men tycker själva skolan kändes gigantisk.

Extreme makeover - home edition

Det finns ett tv-program som är som en on-off knapp för mina tårkanaler; Extreme makeover - home edition. Det är ingenting jag laddar ner eller sådär, men om jag råkar hitta det på tvn så kan jag inte stänga av. I det avsnittet jag såg nyss var den ett par med tre barn, som hade adopterat fem barn från Haiti och tre från slummen i Toledo. Alltså en familj med två vuxna och elva barn! Deras hus var, obviously, för litet och höll på att gå sönder på alla sätt. Så de fick ett nytt hus. Med en stor spelhall, en otrolig bakgård, stora rum, och - stipendier för alla barn till college. Och jag kan inte sluta gråta!!

Hem ljuva hem

Marcus har ett härligt krabbishumör. Just precis steg han upp från sängen, och tittade låtsasargt på mig som log lite snett åt honom, och sa -"Vad skrattar du åt, ska du ha stryk? Jag tänkte väl det!".

Bildbevis från Norge

Nu kommer här en bunt med bilder från resan! (några fler men delvis samma finns på facebook också) Mest fotade jag på Akvariet, det var så otroligt fint och jag har aldrig varit så nära pingviner förut, försökte jag ivrigt berätta för Marcus. Han skrattad ebara åt min iver, och frågade om jag någonsin har sett pingviner förut överhuvudtaget. Då blev jag ju lite tyst, för det har jag väl kanske inte! Fina var dom hur som helst.

Världens gulligaste pingviner på Akvariet i Bergen.

Världens gulligaste August.

2,5 m krokodil två meter ifrån oss. Huu.

Skrämmande! Och vad händer liksom på kinden?

Apekatter, som man säger på barnspråk på norska.

Fina Bergen.

Hemma hos familjen.

Sunni och Vilde.

Bergen dag tio (och lite av elva)

Sista dagen i Bergen var superfin, jag var helt barnbefriad och träffade min söta småkusin Sunniva. Hon kom hem till "oss", och sen åkte vi in till centrum. Där träffade vi hennes kompis Vilde, som också var till Åland förra sommaren. De visade mig guldkorn i Bergens centrum, t.ex. botaniska trädgården och lite olika mysiga cafeér och sånt. Sen åkte jag och Sunni med bybanen för att hälsa på hennes mormor, min "mormoster", och stannade där en stund med henne. Efter det åkte vi tillbaka in till centrum igen, för att träffa Eivind och äta middag med honom på en kinesisk restaurang (som hette Bröd och vin, konstigt namn tycker jag!). Där fick jag min värsta språkutmaning dittills i Norge - en man som talade norska med en riktigt kraftig kinesisk brytning! Han frågade - "Vill du ha din kylling i sötsur saus", men det lät som "villdohadinschyllinkisötsosaous" och både jag och Sunniva stod som stora frågetecken. Sen åkte vi direkt tillbaka ut från centrum, för jag hade lovat komma hem i god tid före pojkarna skulle lägga sig så att jag skulle få säga hejdå ordentligt! Så vi spelade "stiegespillet" (stegspelet, roligt bordsspel) och busade och gosade en stund och sedan gick vi och lade oss.
Morgonen därpå hade jag väckning klockan 04:45! Sedan körde pappan mig till flygfältet, och jag sov hela flygresan så det gick superfort. Sedan hade jag två timmar på Köpenhamns flygfält före tåget gick, men det är så gigantiskt så jag hann bara röra mig från ena ändan till den andra ungefär. Och äta ett andra morgonmål. Sedan var det tåg som gällde i två timmar, lyckades snappa åt mig en riktigt lyxig plats och varje gång någon närmade sig som kunde ha reserverat den platsen så låtsades jag sova. Ingen väcker väl någon som sover när det finns massor andra lediga platser, tänkte jag, och det funkade bra! Sedan somnade jag ju påriktigt efter en liten stund också såklart. Enda mindre mysiga med tågresan var att min fina plats var rakt framför WC:n och den hade något problem med att spola ner någons stora kvarlämnor, och dörren åkte upp hela tiden... Ja ni kan kanske tänka er.
Och sedan var jag plötsligt hemma hos min Marcus klockan 12:30! Så snabbt kan man korsa tre länder. Vi tog det lugnt hela dagen, och på kvällen var vi på fest hos hans klasskompisar som precis har förlovat sig. Det var riktigt mysigt, men jag kände nog att jag hade vaknat tidigt, om vi säger så! Nu ligger den stackaren och sover av sig gårdagens sprit, och jag försöker komma ikapp med mina 16 (!!) serieavsnitt som jag har missat under 11 dagar.

Konstiga norska ord:

• morsom = roligt, skojigt
• roligt = lugnt (!, men helt logiskt nog - orolig, rolig)
• tisse = barnspråk för kissa och snopp
• bäsj = bajs
• gutt = pojke
• rar = konstig
• gulerot = morot
• tyttebär = lingon
• kult = coolt
• pleijer = brukar
• trenger = behöver
• pen = vacker

Okej, den här listan skulle kunna fortsätta för alltid. Och just nu när jag behöver dem så har jag inte norska ä och ö, och förstår inte mig på mitt tangentbord riktigt.

Och så en lista till, 

Random grejer som barnen sa till mig:

• 6-åringen frågade hur gammal jag var, och när jag skrev en tvåa och en trea på ett papper, så tittade han förvånat upp på mig och sa -"Men då är du ju yngre än mamma!", och hon skrattade gott. Hon är alltså bara lite på trettio, men ändå.
• 3-åringen frågade var jag har "barna mina" och när jag sa att jag nog inte har barn, utan är ung, egentligen bara en flicka, så blev det tyst. Sedan säger han -"Det var mig en rar flicka!" (se ordlistan)
• Vi lekte kurragömma och 3-åringen var lite för lat för att leta efter oss andra, så han frågade direkt sin mamma som stod och vek tvätt -"Var e dendär gutten?". Om mig. Tur att jag börjar bli van.

Den här listan kommer att få en fortsättning, eftersom jag omöjligt kan komma ihåg allt vad de där gullungarna kläckte ur sig!

Nu ska jag se till att ordna mina bilder så ni får lite bildbevis!

Bergen dag nio

Både igår och idag har, som jag antog, blivit riktigt slappa. Igår gjorde jag absolut ingenting utom att sova, se på barnfilm och prata. Idag ahr gått i samma banor, men på førmiddagen fick jag før mig att jag skulle vara hurtig och ta en promenad med pojken så att han skulle kunna sova i vagnen. Det gjorde vi, och jag ær så bitter att jag inte tog kameran med mig! Vi gick runt en sjø, som var helt totalt spegelblank, och allting runtomkring speglades i den. Vædret har också varit helt otroligt idag, med solsken och riktigt varma vindar. Så fint! Så somnade pojken, jag gick och handlade, och gick tillbaka hem. Och herregud, jag vet inte nær jag har svettats så mycket senast. Insåg att jag nog inte ær så frisk som jag låtsats, lade mig och sov en timme, och tog det lugnt resten av dagen.
Pojken verkar inte tyckte om tanken att jag ska åka hem imorgon, och ett førslag var att jag helt sonika skulle ta honom med mig. Jag skulle verkligen vilja se Marcus min om jag kom hem med en tre-åring!
Men det ær fint att kænna sig omtyckt, jag har slutat rækna hur många pussar, kramar och fina ord jag får per dag! Kommer nog att sakna dem en hel del.
Imorgon ska jag træffa två småkusiner, och sedan ska jag bara vara med familjen på kvællen, føre jag tar tidig kvæll. På lørdag ær væckningen typ klockan halv fem så det gæller att sova føre det!

Jag har børjat uppfatta en hel del spanska hær faktiskt! På Lottas begæran: barnens mamma ær argentinsk och talar spanska/norska med dem, deras pappa har næstan alltid bott i Norge men talar svenska med sin mamma, så han talar svenska med dem. Och i skola/dagis går allt såklart på norska. Dærav de många språken! Sen førstår dom ju mig utmærkt, eftersom de ær så vana vid svenska. Men sjælva talar nog barnen norska. Ibland slinker det in några svenska ord nær de talar med mig!

Bergen dag sju och åtta

Igår var igen en riktigt fin dag, vi ær færdiga med maktkampen så nu kan jag och barnet ha det hur roligt som helst tillsammans. Gissa vem som vann? Igår stannade mamman hemma från jobbet pga. flunssa, så vi gick till ett nærliggande køpcentrum efter lunch så att hon sulle få sova. Dær gick vi sedan omkring i ungefær tre timmar och gjorde ingenting. Skulle man ha pengar skulle jag ju ha kunnat shoppa, men nej. Men vi tittade lite i butiker, lyssnade på några åldringar som spelade dragspel før andra åldringar (barn med musiker till pappa uppskattar musik. Nice!) och pratade strunt. Och åt. Och nær klockan var tillræckligt mycket åkte vi till skolan før att plocka upp storebror. Sedan kom vi hem, och jag lagade tortilla åt oss alla, vi såg på "barne tv" och læste lite bøcker, och precis i tid før sængdags kom mamman hem från lækaren och de gick och lade sig. Och jag stupade i sæng.
Min mage råkade få i sig en mikroskopisk mængd laktos på søndag, och jag kænde direkt efter middagen att något var lite på tok, men visste inte riktigt vad det var. På måndag morgon ringde værdinnan och berættade førfærad att hon hade kommit på att hon smørjt kakformen med smør. Såklart den kakan som jag tryckte i mig av, men jag trodde faktiskt det hade gått om redan då næsta morgon. Så fel jag kunde ha. Så ænnu idag ær min mage helt i obalans och krampar och vænder sig.
På tal om idag, så ær det nog en ganska dålig dag på andra vis också. Har ont i halsen och riktigt svårt att vara, med yrsel och svettanfall. Mamman ær hemma hon också, så vi byter om att passa på pojken och att sova.

Funny fact: Nær jag læser før pojkarna så læser jag på svenska, oberoende på vilket språk boken ær (oftast norska, førstås). Igår nær jag blev trøttare och trøttare så mærkte jag att jag inte mera orkade omvandla norskan till svenska, så jag læste rætt och slætt som det sod i boken. Pløtsligt mærker jag hur den ældre pojken sitter och ser storøgt på mig, och sedan utbrister han helt chockad - "Du talar ju norska!". Och senare læste jag en baby-bok på spanska, och gissa vad jag fick høra føre vi gick och lade oss? -"Det ær så kult (coolt) att du kan tala norska och spanska också!"!

Bergen dag sex

Igår var absolut den finaste dagen hær sedan jag kom! Jag lyckades få barnet att somna om på morgonen, før førsta gången, och nær han sedan vaknade var han på srålande humør. Vi åt frukost, såg på film, lekte lite, åt lunch - och sedan bar det av till Akvariet i Bergen. Vi kom fram i precis det øgonblick nær pingvinerna skulle matas, och jag har inte varit lika fascinerad på længe! Jag tog massvis med bilder, men jag lyckas inte få in dem på datorn, så det blir bildbevis nær jag kommer hem hærifrån! Sedan såg vi sælar, ormar, ødlor, en typ 2 m lång krokodil (!), och massor massor fina fiskar. Jag hade barnet fastklistrat i famnen, før det var "skummelt" (=obehagligt) øverallt. Och jag måste sæga att jag sækert var dubbelt så rædd som han; det var skum belysning och først var det bara vi dær... Lotta som har sett mig i Sea Life vet hur jag blir.
Vi såg också nær ormarna fick mat, och en annan gæst, en ungefær 12-årig turist, fick stræcka in armen med en mus på en pinne till en gigantisk orm! Det var riktigt skræmmande, och jag ville inte ge barnet hysteriska trauman, så vi gick bort innan ormen høgg sin mat.
Sedan såg vi en 15 minuters 3D-film om en tecknad skøldpadda, och det var førsta gången som han såg 3D så det var lite spænnande. Brillorna var gigantiska på honom! Det var en scen dær en orm kom, vad som kændes som, riktigt næra, som var ganska intensiv milt sagt. Jag trodde han skulle stiga upp och springa ut, men han var en riktig tuffis!
Nær vi kom hem igen, efter att ha varit borta hela dagen, lagade jag mat åt oss och gav godis åt några trick-or-treat:are. Vadå hemmamamma?
Det var en super fin dag i allt, och han var på gott humør 95% av tiden, så jag var lycklig nær jag somnade!