Ord av kärlek

Min pojkvän är kanske inte världens bästa med ord. Han menar väl på alla sätt, men det kommer liksom inte naturligt att prata om känslor och sånt. Vi jobbar på att "tack för maten" ska komma automatiskt när jag har kockat. Sen är jag ganska nöjd.

Men igår, när jag åter igen spenderade timmar på hans uppsats, läste jag första sidan som var ett slags tack-sida. Efter tack till handledare och intervjupersoner, läste jag "Och ett stort tack till min sambo Tanja för allt stöd och uppmuntran." Jag trodde jag skulle spricka av kärlek. Tänk vad sånt kan betyda!

Hälsosammare livsstil, tack!

Jag skrev ju tidigare om den där konstiga grejen som håller på att formas runt min mage. Det blev knappast bättre av att en unge på skolan i fredags utropade:
- "Tanja, har du också en bebis i magen?!" (alla mina kollegor är gravida),
- "Nää, det har jag absolut inte!" sa jag, men då hade de andra barnen börjat lyssna.
- "Det ser faktiskt lite så ut..." säger en annan unge, och vid det här skedet trodde jag att jag skulle gå sönder.
- "Det kanske är en hemlig bebis!" säger den första pojken, medan jag drog in midjan så gott det gick. Vi hade precis ätit lunch, och jag var lite svullen, det tror jag stenhårt på!
Jag har verkligen försökt tänka på vad jag äter, och röra mig mer. Tyvärr är det svårt att bryta gamla vanor, och godis bara försvinner vare sig jag märker det eller inte. Jag har köpt ett par skor (nya, inte dem jag berättade om tidigare, de fick dåligt betyg) och håller som bäst på att titta efter sport-bh och något slags vettiga byxor. Nu har jag varit ute och promenerat en del, men märker att man nästan behöver lite utrustning om man vill ta det på allvar.
Idag, när det var 20 grader ute och kvavt, skulle jag ut och powerwalka tänkte jag. Då märkte jag (igen) att ingen av mina vanliga bh:ar funkar (obviously). De blir svettiga och obekväma, och klämmer helt fel. Så idag testade jag ett gammalt (?), beprövat (?) knep - nä men okej, jag har sett det i filmer. Jag band om mina tissar med bandage. Haha! Kändes helt sjukt, men det kändes ändå ganska stadigt, så jag valde att ge det ett försök. Det funkade - nästan hela vägen. Mot slutet började det rasa och brösten hoppade fram. Mindre praktiskt och mindre snyggt att gå och pilla innanför skjortan hela tiden. Så nu kan jag ju berätta åt alla er som tänkt testa, att det inte funkar så bra som man skulle tro.

Idag gick jag med två vattenflaskor i händerna som tyngd, och det kändes ganska bra. Jag gick 2,5 km, 4500 steg, på drygt 30 minuter, av vilket en del var i terräng. Ändå säger min förbaskade stegmätare att jag förbränt bara 96 kcal! Det kan väl knappast ändå stämma. Jag tänker intala mig själv att den är sönder.

Och skaffa en sport-bh.

End of an era

Oj, vad tiden går, och helt plötsligt inser man att man glömt blogga också. Men det händer alla, va?

Lotta, jag lånar din rubrik, för den passar bra här! Här förändras allt, flytt, slut på skola/jobb - allt.

Nu är det slutspurten för pojkvännens uppsats som gäller, inlämning på tisdag och allt skulle vara klart igår. Nu är det finslipning och - det är här jag kommer in - korrekturläsning. Åh, alltså jag är så grymt stolt när jag läser vad den här människan åstadkommer, oberoende av stress och press! Han är bara för duktig. Sen  hamnar han ofta i något slags skrivartrans, och det är då stavfelen hopar sig. Men det ska vi nog åtgärda.
Känner mig som en författarfru typ, när vi ligger i sängen bredvid varandra och läser  utdrag ur samma uppsats!

Och så var det ju sista arbetsdagen i fredags! Kändes så konstigt att säga hejdå till alla mina ungar, och det är ju för gott dessutom. "Kom och hälsa på!" säger barnen, men det är ju lättare sagt än gjort... Mina finaste, finaste kollegor hade samlat ihop till en present till mig, ett gigantiskt vitt paket med sverigesnören. Utanpå satt det fast en fin Sverigeflagga också. Döm om min förvåning - och lycka - när det ligger en Römertopf i paketet! För er som inte vet vad det är så är det alltså en lergryta, som man tillagar hälsosam mat i ugnen med. Det är så lustigt, för några månader sen sa jag till en av mina kollegor att jag hade tittat på en sådan i butiken, och att jag ska köpa en till mig när jag har råd. För några månader sen! Och det här hade hon kommit ihåg, och delat med sig till de andra. Jag blir så glad för sådana människor!

Det höll ju på att bli en riktig gråtfest, så jag hojtade att vi skulle gå ut - för där regnade det, så ingen såg.
Kommer att sakna Fyllingeskolan något enormt!

Vilket veckoslut

Suck, det är länge sen jag har haft ett veckoslut med så mycket program! På fredagen var jag första dagen tillbaka på jobb, så skönt med lite människor omkring en efter isolationen.
Efter jobbet lagade jag middag, sen åkte vi med Marcus på en natt-fotbollsturnering som han skulle vara med på. Det var Högskolan som ordnade, och det var hur roligt som helst! Jag hade aldrig sett honom spela fotboll så det var väldigt spännande. Marcus hade inte ens träffat alla i sitt lag, men de klarade sig ändå till semifinal! Matcherna var 10 minuter långa och det var väl kanske 16 lag med. Jag kollade deras första match och några andras, men det var så länge mellan matcherna, så jag orkade inte stanna så länge. Marcus däremot kom hem direkt efter semifinalen - klockan halv tre på natten.
Lördag gick åt som vanligt - storhandling. Bytte även promenadskorna och testade några andra, men nej.
Vi var bjudna på middag igår kväll, så jag och Marcus bakade en chokladfudgetårta (godaste som finns!) att ta med. Där blev vi bjudna på baconlindad grisytterfile och potatisgratäng, och riktigt gott sällskap! (Bland annat lyssnade vi på Mora träsk, nostalgi... Haha.)

Idag har jag slöat lite smått, och börjat förbereda mig för den sista veckan på jobbet! Har gjort kort till båda grupperna och kex till kollegorna. Det kommer att kännas SÅ konstigt att sluta! Jag har investerat så mycket i det jobbet, i sex månader - och så är det bara slut.
Och vad jag kommer att sakna ungarna, kollegorna - och Sverige. Mer om det en annan dag!

Baby Foot-uppdatering (varning: småäckligt)

Jag skrev för en tid sedan ett inlägg om Baby Foot, en japansk mirakelkur som skulle göra fötterna mjuka som babyfötter. Har ju alldeles glömt att uppdatera med resultat!

Nu är det ju en tid sedan jag gjorde behandlingen. Men inom några dagar började faktiskt död hud lossna i kanterna av fötterna. Jag tycker fötter är lite äckliga, så jag var inte så förtjust i att dra loss det, men kan tänka mig att andra skulle ha njutit av det. Så höll det på i många dagar, varje gång jag drog av mig mina svarta strumpor (enda färgen jag äger) så föll det ut ett lass hudflagor. Jag vande ju mig, och drog av dem ovanför badkaret. Småsnuskigt på alla sätt. Jag skrubbade i duschen, och tyckte det mest lossnade från sidorna, ganska högt upp längs sidorna liksom. Vilket ju känns ologiskt. Nåja, i varje fall så lossnade en hel del skit, och ganska mycket gick att skrubba bort, men nog är mina fötter fortfarande hårda! Sedan var de ju riktigt hårda från början, så jag ser nog en stor förbättring, och tänker absolut testa en gång till före sommaren (man ska hålla några månaders paus). Ja kan tänka mig att det skulle funka bättre på "normala" fötter där huden bara är lite hård liksom, men jag hade nog väntat mig en större skillnad om jag ska vara ärlig. Med tanke på hur alla prisar produkten på nätet så! Men som sagt - det kanske bara är mina skitfötter det inte funkar lika bra på.

Inget sådant här alltså! Snusk!
(Jag vet att den växlar, fattar inte varför...)

Mina nya promenadskor

Sedan jag flyttade hit har jag varit ganska mycket hurtigare än förut, och det enda som inte riktigt hunnit med är garderoben. Jag tar promenader då och då, men då är jag alltid klädd i mina normala kläder, vilket ju känns lite smådumt (tänk färggrann topp och typ cardigan/söt liten klänning).
Sedan har jag märkt (the hard way) att det där med att promenera över en timme i converse-skor är en mindre bra idé. Tar inte fötterna stryk så tar smalbenen. Så jag tyckte det var dags att se till att jag hade åtminstone ett par vettiga skor.

Såhär ser mina nyinköpta foträddare ut!

Som jag har berättat tidigare finns det otroliga outlet-butiker här i Halmstad, och vad glad jag var för det nu! Att sätta 700 kr på ett par skor har liksom aldrig varit min grej.

Så nu hittade jag världens bästa skor för 350 kr, på halva originalpriset. Skorna är bekväma, har "stötdämpare" både fram och bak, är delvis vattentåliga, har nät på sidorna för ventilation, och är av ett bra märke. Inte de snyggaste men det är inte viktigast. Promenadskor. Som ska tas i användning riktigt rejält har jag bestämt.

(Första gången jag gick med dem hade jag förberett mig för en lång marsch, men glömde såklart astmamedicinen. Så den promenaden var mindre trevlig och fick sitt slut ganska fort.)

Köpenhamn ska bli det riktiga eldtestet. Nu tänker ni kanske - vad töntigt att ha sådana skor i en storstad. Men där har ni fel, tycker jag. Det är just under weekend-resor som denna som man går mest, står längst, och vilar minst. Och hårda kullerstensgator och sånt. Autch! Så jag tänker vara smart, och klä mig rätt så att de inte märks alltför mycket bara!

Sjuklingen

Jag är sjuk och hemma för tredje dagen. Vilken tristess! Marcus går efter sju nångång, kommer tillbaka vid fem, och sitter vid datorn och pluggar till sju-åtta tiden. Och vad gör jag? Ser på Las Vegas. Timme efter timme, online på nätet. När han sedan kommer hem tiltar den av all data-aktivitet, och jag sitter och glor i väggen tills han är klar.

Lite överdriver jag alltid. Lite.

Men trist är det! Den gången min nacke/käke/skalle bråkade och jag var hemma i fem månader i sträck... Åh , jag förstår inte hur jag överlevde de månaderna.

Sambokilon?

Jag klagade idag - igen - över den främmande korven som håller på att bildas runt min midja.
Pojkvännen är stödjande, och säger att jag är fin som jag är (när jag ber honom säga det, that is).
Sedan frågade han om jag vet vad sambokilon är. VA!?
Jepp, tydligen är det en grej. Det sägs att man drar på sig kilon när man flyttar ihop med någon.
Här kan ni läsa mer. Helt sjukt. Men föga förvånande, när jag tänker efter...

Jag har aldrig haft problem med min vikt så det här är någonting helt nytt för mig. Vadå bry sig om vad man äter? Jag vet att jag har haft otrolig tur hittills, men man får ändå få lite ångest.

Så jag drog på mig promenadskorna, tog ipoden och gick på en lång, snabb promenad.
Men före det åt jag några bountybollar som jag lagade igår. Bara för att jag blev arg.

Lite mer reklam!

Det där med diskning är ju alltid ett tema här hemma hos oss. Nu hittade jag en grej i butiken, som konstigt nog underlättar mycket mer än man skulle tro. Det är Ica:s egen variant på skumdiskborsten med diskmedel i skaftet (dishmatic). Jag märkte verkligen jättestor skillnad, och man sparar faktiskt tid också! Dessutom löddrar det mycket mer, vilket jag vet att åtminstone jag och syster uppskattar, haha! Marcus tycker det går åt mer diskmedel men det har jag svårt att tro, tycker det man häller dit håller hur länge som helst. Det är ju mest jag som diskar, han inbillar sig säkert bara! Enda som är sämre än en vanlig diskborste är att skumsvampen slits mycket fortare; blir missfärgad och skuren av knivar. Men annars absolut prisvärt! Tror vi ska satsa på en lite dyrare nästa gång, med utbytbara svampar, och se om inte de håller bättre.

Nåja, där fick ni ett pointless vardagstips!

Världens bästa läppfett/läppomada/lypsyl/läppbalsam eller vad ni vill kalla det!

Jag har ofta problem med läpparna, de blir torra och så får jag sprickor i mungiporna. Nu har jag hittat ett läppbalsam som verkligen fungerar! Det märks verkligen att huvudingrediensen är shea-smör, läpparna blir mjuka och lena, och det räcker att man lägger på ett lager två gånger i dagen. Det torkar liksom inte ut som vanligt läppbalsam, så att man blir tvungen att gnida på mer med några timmars mellanrum.
Jättebra, och prisvärt, 39 kr betalade jag för mitt! Ska köpa hem en bunt på lager tror jag bestämt.

Avengers!

En otippad ögongodis-vinnare.

Ikväll var det datenight och Avengers som gällde. Den var riktigt bra, kanske inte helt lika bra som jag väntat mig men jag är ändå mer än nöjd. De har kanske tagit i lite väl mycket på Imdb med betyget, men smaken är som baken. Storyn - finns inte. Nää, men det är ju en superhjältefilm, då krävs inte så djupa intriger. Huvudpointen är i varje fall att Asgård-guden Loki kommer ner till jorden och stjäl en kraftkälla som har hittats på havets botten.
(Joo, jag vet. Men det blir bättre.)
Så alla superhjältarna från tidigare filmer- Hulken, Iron Man, Captain America och Thor får hjälpa specialtruppen S.H.I.E.L.D att stoppa Loki från att använda kraften till att invadera jorden med aliens. Aliengrejen tog det lite för långt för min del, men under hela filmen (2.20 h) sitter man som fastnålad. Hur spännande som helst! Och Scarlett Johansson gör en mycket tuff roll som kvinnlig spion. Kolla upp resten av rollistan, där fanns en hel del ögongodis kan jag säga...

Men kort sagt- gillar man superhjältefilmer är det här absolut sevärt!

Hemmamamman rapporterar!

Nu ska ni få höra, jag har varit så duktig idag. I och för sig har vi inte ätit någon spännande middag idag för där tog energin slut... Men jag har lagat världens godaste hemlagade müsli och bakat bröd!
Müsli har jag tänkt laga en tid redan, Marcus äter ju i såna otroliga mängder, och jag har alltid tyckt att det är en av de grejer som är ganska dyra att köpa. så nu tog jag mig i kragen och lagade egen. Jag kollade in en hel bunt med recept, men eftersom jag ville att jag också skulle kunna äta den så valde jag till slut att improvisera lite. Grunden var ändå havregryn, fiberberikade såklart!
Så här gjorde jag, måtten är ju lite sådär men man får testa sig fram:

8 dl havregryn (som också innehåller havrekli)
2 dl krossade linfrön
1,5 dl havrekärnor
2 dl vanliga cornflakes (billiga och med hög majshalt)

Så rörde jag ihop det,och lagade "såsen":
2 msk olja
3 msk sirap (kan bytas utan mot honung)
1,5 dl vatten

Rör ihop de våta ingredienserna och rör sedan ner dem med de torra. nyp ihop små "toppar" och lägg sedan ut på en plåt. Lättast är det med en med kanter, men någon sådan har vi inte, så jag bredde ut det på två vanliga plåtar. Sedan rostar man det i 15-20 minuter på 200 grader, med någon omrörning däremellan! Sedan rörde jag ner hackade, torkade tranbär och ananas. Upp i en fin glasburk och - voila!
Och det blev verkligen hur gott som helst, krispigt och fint! Jag är stolt! Och ingredienserna räcker ju till många fler gånger, så det blev ju hur ekonomiskt som helst också.

När jag ändå var igång tyckte jag att jag kunde baka ett bröd på samma gång. jag köpte idag för andra gången Finax färdiga brödmix, där allt ingår, enda man behöver är vatten. Jag tycker verkligen om att baka, men att laga bröd som blir både gott och nyttigt är inte sådär bara. Därför är det här den perfekta lösningen. Idag hade jag i lite extra linfrön och rivna morötter (vilket jag testade redan förra gången), och örtsalt ovanpå. Den här gången blev det två stora bröd, förra gången var det semlor. Nu ska det njutas!

Mina fina bröd.

.. Och semlorna.