Trögaste Halmstadsbon

Jag SKÄMS över att jag har varit så dålig på att blogga! En av mina finaste vänner gav mig en påminnelse och nu ska jag göra ett nytt försök att vara aktiv!

Nu händer här ju inte så mycket alls. Halmstad är kallt och livet rullar på. Jag jobbar fortfarande mycket känns det som, men om jag tittar på timlistan så är det faktiskt bara fem dagar i veckan! Eller 62,5% mera specifikt. Ändå känns det som att jag är ganska slutkörd hela tiden. Missförstå mig rätt - jag älskar verkligen mitt jobb. Barnen är otroliga, och det känns som att jag kan göra stor skillnad. Men tungt är det. Vissa dagar känns det som om man borde få strutsa ner sitt huvud i sand, men sen går det ju om. Både jag och sambon har världens muskelknutar och gör allt för att gnugga bort varandras. Tecken på stress? Svåra att få bort är de!

Marcus och jag grälade, och sedan bakade han en after eight-tårta till mig, som vi har hållit på att jobba oss igenom ett par dagar nu. Jag insåg att jag har haft en ofattbar tur när jag valde pojkvän!

Vet ni vad som hände mig för några veckor sen? Jag kände att jag hade ett hål i en tand (som visade sig vara en plomb som lossnat) och behövde akut ett tandläkarbesök. Här kostar det skjortan att gå till tandläkaren; bara det att de "diagnostiserar" problemet kan kosta närmare 700kr, och sedan tar de betalt för precis allt de gör. Men. För en av de första gångerna någonsin hade jag tur. Jag fick en ung, manlig tandläkare, som genast fattade tycke för min "övercharmiga dialekt". Så han frågade ut mig om mig, berättade att han hade haft ett ex som hette som jag, slängde ifrån sig komplimanger och så vidare. Och avslutade det hela med att lämna bort undersökningsavgiften, för att jag verkade vara en "cool, söt tjej". Bra, va? Hon i receptionen som skulle ta betalt hade hemskt svårt att förstå den lilla summan på min räkning, men vågade väl inte ifrågasätta. Ibland har man bara tur!

Mer då? Igår vaknade vi klockan sju av att det skrällde och ekade i väggen. Efter en halvtimmes bankande, som lät som om det var inifrån vår lägenhet, fick jag nog. Jag stövlade ut ur vår lägenhet, och in genom den öppna dörren till grannarna som renoverade, och skrek -"Klockan är sju!"! Hantverkarna som jobbade där inne tittade förvånat på mig och sa -"Vi vet. Vi börjar jobba sju.". Då inser jag att jag inte har någonting vettigt att säga egentligen, och är iklädd min skruttigaste pyjamas och gamla yllesockor. Så jag blir till mig, slänger fast ytterdörren och stormar in till oss.
Efter att ha samlat mig, insåg jag ju hur sjuk jag måste ha verkat och skrev en ursäktslapp.
Men idag har det varit tyst! Score!

Det där är väl ungefär det enda som har hänt här. Mitt liv är spännande.
Nu är det Top Model Sverige som gäller, tillsammans med sista biten av tårtan. Den blir gammal efter idag, så idag äts det för brinnkära livet.