Hej från Halmstad!

Nu har jag bestämt mej för att börja blogga igen (senast blev det lite på hälft). Vill ju att ni ska kunna se o få höra hur jag har de!

Allt har börjar jättebra här- om jag tar o börjar från början:

Tre av Marcus kompisar kom för att hjälpa och packa allt. Dom va jätte snabba o effektiva så det gick bra! Våra mammor träffades också för första gången i samma veva, de kom bra överens o stod o chitchattade medan pojkarna bar allt tungt. Marcus hade sjukt mycket grejer, och jag likaså, men de gick nog! Vi hade en fin stor paketbil så de va inga problem. Men på tal om paketbilen märkte vi snabbt när vi började köra i från Grisslehamn att airconditionern va sönder! Helt otroligt vilken otur man kan ha! Just den dagen var de ju såklart soligt, så de rann svett från oss båda.. Jag körde lite i början, tills jag höll på att få nackspärr, o efter det fick mamma ta över. Vi tog massor pauser för att orka, o köpte vatten på varje ställe.. Alltså de e otroligt hur trött man blir när de e typ 40 grader inne i en bil! Bilresan gick nog annars bra, jag o mamma tala om allt mellan himmel o jord, o hade det riktigt bra. Men att det kunde ta länge! Båten kom fram 9.15 svensk tid, o typ sju var vi framme på kvällen. O vi hitta rätt ti slut, tack vare att ja kände igen mej från google maps! Sen var de ju bara att börja bära direkt! En paketbil full med grejer, en stark man o två svaga kvinnor - bra förutsättningar. Marcus va superduktig o jag o mami gjorde så gott vi kunde. Expedithyllan - argh, får angst bara jag tänker på det. Den väger ju ett halvt ton typ, så vi insåg snabbt att vi skulle behöva hjälp. Vi ringde på hos alla grannar, o fast lamporna lyste o man såg att det var folk hemma, så öppnade ingen dörren. Nice! Halvvägs upp i trappan, jag o mamma helt förstörda av tyngden, kommer det sen en typ 90-årig gubbe o vill hjälpa till! han puffa undan mej o fast hans ben vackla helt sjukt o ja hela tiden var färdig att plocka upp honom om han föll, så kom vi fram o fick in den i lägenheten! Men HUHU säger jag!

Lägenheten då; den e superfin. Liten e den ju, men de visste jag ju. Ja ska sätta bilder! Måst ta o fota huset utifrån också så ni får se var ja bor. Det såg helt förjävligt ut när vi hade burit in alla möbler, knappt så man såg golvet överhuvudtaget. Efter lite röjande fick vi plats med sängen, o blåste upp den nyinköpta luftmadrassen ti mamma. Sen somna vi direkt (jag o mamma alltså...) o sov gott hela natten. Nästa morgon satt vi på golvet o åt morgonmål, o sen var det dags för henne att köra tillbaka hela långa vägen... O ensam! Men bra klarade hon det, supermamma som hon är.
Först i bilen insåg jag att när mamma far, så ska jag faktiskt int följa med! Helt otroligt hur sent man verkligen inser stora livsändringar. Men nu e jag här! Ja ska skriva o berätta mer, men tills dess ska ja sätta lite bilder!

                                       

                                           Vadå kaos?

                                            Lite bättre men fortfarande förjävligt!

Stay tuned, ska fota hur det ser ut nu, fyra dagar senare genast när jag hinner! Puss så länge.