Sense of humor

Jag saknar alla där hemma, men jag kan faktiskt inte rekommendera någon att komma hit och hälsa på - Marcus och jag skulle säkert skrämma slag på vem som helst! Vi skämtar precis hela tiden, om precis allt, och oftast ganska rått. Idag har Marcus haft en riktigt bra dag och humorn flödar. T.ex. imorse sa jag att jag hoppas våra framtida barn får vår sense of humor, och Marcus säger direkt "nej inte din humor, den är för eländig!" (note: enligt mig har vi samma sorts humor). På väg till matbutiken håller jag på att välta med min cykel mot en bil, och skriker till (ganska högt, i förskräckelsen). Marcus fortsätter cykla och stannar vid ingången. När jag kommer fram och frågar varför han inte stannade, så säger han högt "Vem är du?". Inne i matbutiken låter jag, helt vänligt och artigt, honom välja mellan att bära min väska eller ta shoppingkorgen, och han säger "nu får du sluta bossa eller så kommer jag att tröttna på dig!".  En ung man stannar till och tittar förvånat på oss när vi båda brister ut i gapskratt och pussas. Det här är alltså en normal sak att säga för oss båda.

Okej, så slutsatsen av allt mitt flum är denhär: vi får hoppas att våra framtida barn inte har någonderas humor.