Bekantningdag på nya jobbet

Idag har jag spenderat fem timmar på en av de två "fritids" där jag ska jobba, det här var alltså det ställe där jag ska jobba onsdagar och torsdagar. Det var en stor dagisbyggnad med en dagisgrupp, en förskoleklass, och två klasser (blandade 1-3:or). Systemet är helt annorlunda än hemma! Där går de alltså i skolan i sina klassrum med sina egna lärare, förskoleklassen likaså, och efter det så kommer de till fritids, som är i samma lokaler. Okej, lyssna på det här: 53 barn och tre vuxna, gissa om de var glada över mig då? De var alla supertrevliga och tog emot mig bra, så det ska bli skojigt! Barnen var sjukt nyfikna på mig och kunde inte förstå varför jag sa att jag var från Finland, men ändå inte talade finska! Så konstigt, eller hur? Så hela dagen var -"Vad heter hej på ditt språk?" (tydligen funkade inte "hej" som svar), och -"Jag har sett i tv att Finland alltid förlorar mot Sverige" och liknande.
Faktum är att det första något av barnen sa till mig var -"Värst vad du var lång!" och så kallade han mig långhals resten av dagen. Jag vet inte hur många som kommenterade min längd, är folk liksom kortare i Sverige eller vadå?
Det var hemskt många av barnen som var utländska, och jag fick öva hela dagen på att uttala deras namn. Skulle annars skriva några exempel, men jag och Marcus kan inte riktigt komma fram till hur långt min tystnadsplikt sträcker sig.
Så imorgon är det det andra fritids som gäller, och femtio nya barn att lära sig namnen på!

Men jag är fortfarande så urlycklig över att jag har fått ett jobb, så allt känns som en enda stor lottovinst.