Jobb, jobb och mera jobb

Den här veckan har jag fått en hel bunt extra timmar, likaså de nästföljande två veckorna. Jag börjar känna att jag snart känner de flesta barnen, och de mig, men ändå ploppar det upp något nytt ansikte varje dag.
Rastlekarna går bättre och bättre, nu när jag har fått lite vana i hur det är bäst att gå till väga. En del dagar är barnen bara grälsjuka och då skiter det sig, men de flesta dagarna går det hur bra som helst. Ofta är det samma barn som kommer tillbaka dag efter dag, men nu har det börjat komma lite nya barn, när jag inte mer är ett främmande ansikte i skolan. Sjukt exotisk är jag ju ännu! "Vilket land kommer du ifrån?" är den första frågan de alla ställer, alltså före de ens vet vad jag heter. Idag var det en pojke som jag satt och pratade med en god stund, och plötsligt utbrister han "Alltså det heter inte, inte int´! Du säger fel hela tiden!". Så nu ska jag skärpa mig!
Mina lekar har fått mycket beröm; elevrådet hade talat om mig och skrivit fint om mig i sina anteckningar, och idag sa en flicka "Jag älskar att leka med dig på rasten, för du är så skojig och dina lekar är bäst!" - och hjärtat brister. Sedan hade jag ju glömt att berätta åt mina trogna lekare att jag inte skulle vara där på fredag, och då berättade en pojke på måndagen att de hade stått där och väntat, och sedan blivit helt ledsna när jag inte kom. Lite skrytigt är det här kanske, men jag är glad!

Idag under lekandet fick jag visa tecken på min klumpighet. Vi lekte "sand-datt", typ inte-stöta-marken men med en som försöker fånga de andra, och jag försökte verkligen mitt bästa. Allt sånt är ju lite svårt för en stor vuxen, barnen bara flänger och klänger hur som helst. Där klättrar jag på ett räcke, när jag helt plötsligt tappar fotfästet, fastnar med knävecknen i räcket och faller handlöst bakåt. Tacka GUD att jag hade tjock mössa på mig som dämpade fallet, annars hade det nog varit akuten nästa. Ungarna hopade sig över mig och frågade "Hur gick det?" (artiga är de onekligen). Tog paus en stund och kände efter att huvudet faktiskt satt fast, och sedan var det bara att fortsätta leka. Men nu börjar det verkligen kännas, tror aldrig min skalle har varit så här tung!
Nåja, så nu blir det en lugn kväll, ska försöka komma ihåg att uppdatera oftare!