Första riktiga arbetsdagen!

Idag var det då dags för den första ordentliga arbetsdagen, börjandes med en timme ledd lek på skolgården för de som var intresserade. Jag hade varit sjukt nervös, för första dagen sätter ganska tydligt tonen, så att säga. Om jag t.ex. bara skulle få ettans flickor med mig så skulle det sedan bli en grej för de yngsta flickorna, och sådär. You get it. Men det gick bra! Vi lekte en lek med fler namn än någon annan lek! Vi kallade det hippa när jag växte upp (finska namnet), här kallas det datt, och i Skåne kallas det pjätt (!). Andra namn är tafatt, tagen och kull. Det är de som jag kan! Det lekte jag med typ tjugo helt blandade barn (yes!) i 45 minuter. Och alltså, min kondition. Efter halva tiden måste jag sätta mig ner mot en trädstam för jag kände hur det susade i huvudet och flimrade framför ögonen. Såhär  I              I   nära att svimma! Men barnen hade roligt och lärarna verkade nöjda; tydligen hade jag råkat få med även några sådana barn som vanligen alltid hamnar utanför, så det var ju ett stort plus. Men så slut jag var! Kände mig som en gamling där jag flåsade och stånkade. När jag gick in efteråt, så visade det sig att det var något fel på skolans värmesystem, så det var bara 16 grader inne. Gissa hur skönt det var för mig som var totalt genomsvettig! Sedan var vi inne en stund, jag fick äta min lunch, och så bar det av ut igen. Den här gången till en lekpark med f-klassen (alltså det som hos oss heter förskola) och ettorna. Det var riktigt roligt, men efter att inte alls ha varit ute på veckoslutet (jag vet...) så var det mycket luft på en dag!
Tycker verkligen om gruppen, och de verkar tycka om mig, men det är en grej jag har lite svårt med. De två unga, sportiga männen som jag jobbar med, lika som den 100kg 60-åringen kallas, precis som jag, för fröken. Och de tycker det är helt okej. Det är visst bara jag som inte känner mig helt som en fröken!

En helt annan lite rolig grej! Utanför vårt grannhus står det att det bor någon där som heter Pohjantäti. Säkert en stackars gammal finsk kvinna som inte vågat påpeka att de stavat fel! Tycker det är lite sött.
Men det här var alltså inte det minsta roligt om man inte förstår finska.